1950-luvulla valmistui Rödsöön veljesten rakentamana uusi navetta.
Navettaan muutti tuolloin parisenkymmentä eläintä. Vuosien vieriessä seuraava sukupolvi siirtyi remmiin. 90-luvulla isäntä otti erään innokkaan naapurinpojan avuksi navetointiin. Häneltä navettahommat sujuivat ja navetalla tuli vietettyä aikaa useamman vuoden ajan. 2000-luvun taitteessa pieni navetta kuitenkin väistyi suurtilojen tieltä jääden tyhjilleen varastotilaksi.
Parikymmentä vuotta myöhemmin samainen naapurinpoika teki kaupat naapurin isännän kanssa navetasta. Pojalla ei lehmiä ollut, mutta muutaman poron hän omisti. Hänellä oli aikomuksena hieman maalata ulkoseiniä ja pitää rakennus pystyssä, jotta eläinten heinät pysyvät kuivina.
Melko nopeaa suunnitelmat kuitenkin paisuivat ja hän alkoi remontoida navettaa ajatuksenaan rakentaa kylälle tapahtumapaikka. Remontin keskellä teki pojan mieli lyödä hanskat tiskiin monta kertaa, mutta hän jatkoi perheen ja ystävien tukemana. He yhdessä saivat projektin valmiiksi ja tänään navetta on valmis ottamaan vieraita vastaan.
Lehmien sijaan laitumella käyskentelee poroja ja vuohia ja parret ovat vaihtuneet pöydiksi teitä varten.
På 1950-talet blev en ladugård som bröderna byggde, färdig i Rödsö.
Till ladugården flyttade ett tjugotal djur. Åren rullade på och följande generation tog över. På 90-talet tog husbonden med en ivrig grannpojke för att hjälpa till med ladugårdsarbetet. Han var händig med ladugårdsarbetet och kom att fördriva sin tid i ladugården i ett flertal år. Vid årsskiftet på 2000-talet när de stora bondgårdarna tog över måste den lilla ladugården stiga åt sidan och lämnades tom och användes som lager.
Ett tjugotal år senare gjorde grannpojken i fråga en affär om ladugården med husbonden. Pojken hade inga kor men han ägde några renar.
Han hade som avsikt att lite måla ytterväggarna och hålla byggnaden upprätt så att djurens hö skulle hållas torr. Ganska snart flödde projektet över och han började renovera ladugården med den tanken att stället skulle bli en samlingsplats för byborna. Under renoveringen hade pojken många gånger lust att slå handskarna i disken men han fortsatte med stöd av familjen och vänner. Tillsammans fick de projektet färdigt och i dag är ladugården färdig att ta emot gäster.
I stället för kor strövar renar och getar på betesmarkerna och båsen har ombytts till bord för er.